Februari

Verklighetslogg

Som David skrev när nedan så har vi alltså haft problem med att få iso-filen att fungera, åtminstone på andra system utöver det som användes för att skapa den. Personligen så har jag spenderat en ohyggligt massa tid (tiotals timmar under lovet) med att försöka lösa detta, och har både dubbel och trippelkollat så att allt ska vara rätt och stämma överens med det som beskrivs i guiden https://help.ubuntu.com/community/InstallCDCustomization. Denna typ av arbete är ett precisionsjobb; en enda felstavning på fel ställe eller någon typ av felkonfiguration kan resultera i att något steg av installationen går snett, vilket i slutändan brukar resultera i ett helt eller delvis obrukbart system. Visserligen använder vi som sagt oss av VirtualBox som verktyg för testning, så utöver frustrationen som man upplever när man måste börja från början igen samt den onödiga tidsförlusten så sker inga övriga förluster (återkommande: man lär sig av sina misstag?). Granskar vi verktyget Reconstructor så har det även visat sig vara mer inriktat åt system som inkluderar Gnome (verktyget lägger stor fokus på att modifiera delar av Gnome), något som vi valt att exkludera helt på grund av att det inte passar in innanför de ramar som vi satt upp. Dess verktyg chroot kan dock visa sig bli väldigt användbart inom en snar framtid, då det erbjuder möjlighet att slipa till och genomföra modifikationer på iso-filer med Ubuntu som grund. Med andra ord så är det nog detta som vi vill använda oss av då vi inför vårt programutbud in i distron. Detta hör dock fortfarande till framtiden, just nu ligger vår fokus på att få bort det vi inte vill ha på ett fungerande sätt.

I veckan så diskuterade vi vår nuvarande situation inom gruppen, och kom fram till att även om vi ligger efter i den överläggande planeringen (första utgåva skulle vara ute redan efter nyår) så ska vi inte förhasta oss och lägga fram något bara-för-att. Ska någonting göras så ska det göras ordentligt; syftet med Projektarbete 100p ligger ju trots allt inte i att bara få fram någon produkt, utan snarare (och mer specifikt) i att få kunskap och erfarenhet av att driva ett välstrukturerat projekt. Och vad bidrar till ökad kunskap och erfarenhet om inte problem som man måste möta och lösa på egen hand? Ännu en gång, man lär sig av sina misstag.

Tankelogg

Frustration. Det är ett ord som förklarar en hel del av vad jag känner angående projektarbetet just nu. Vi både har jobbat och jobbar hårt och strukturerat med att både hålla planeringen och få fram en produkt som tillfredställer de mål och ramar som vi satt upp, men som det visat sig så har saker och ting inte gått helt enligt planeringen, i alla fall inte tidsmässigt. Tänker jag tillbaka till i höstas då vi påbörjade projektet så är den erhållna erfarenheten och kunskapen det första som jag kommer att tänka på. Min personliga syn på specifikt projektplanering och problemlösning i grupp har verkligen förändrats mycket, och detta även fast jag tidigare under min gymnasietid genomfört en väldigt massa grupparbeten med fastlagd deadline. I nuläget så känns allt mycket enklare tack vare den helhetssyn över ett projektgenomförande som man erhållit under månadernas gång. Men detta är inget jag kan visa upp, detta är inget resultat, och för att åstadkomma resultat så måste vi tampas med något helt annat, nämligen kunskaper inom linux eller mer specifikt Ubuntus uppbyggnad. Vi må vara jävligt häftiga på att arbeta effektivt i grupp (då vi har genomfört en rad olika grupparbeten tillsammans tidigare), men då vi allihopa i princip endast har medelmåttiga kunskaper av valt kunskapsområde så kan inte ens effektiv kommunikation rädda oss från denna "binära labyrint", i alla fall inte inom givna tidsramar då övrigt skolarbete (som i de flesta fall är mer brådskande) även måste tas hänsyn till.

Nu har vi även satt in dokumentationen av projektrapporten i vår kortsiktiga planering, vilket pekar mot att projektarbetet börjar dra sig mot sin avrundning. Givetvis känns det då ännu en gång en aning frustrerande att vi fortfarande tampas med problem som står mellan oss och vår slutprodukt, men förhoppningsvis så har vi på ett sätt eller annat visat exempel på de kunskaper som vi erhållit under denna kurs. Men ännu är det inte slut, vi är ett enda trappsteg från att få färdigt vår slutprodukt, och lyckas vi kliva över den inom den närmaste framtiden så är jag säker på att vi kommer att glida framåt i otrolig fart.